En liten historia om hur trygdekontoret kan styra och ställa med sådant som dom inte vet något om och som dom inte borde blanda sig i.
Det var en gång en doktor som ville göra godt. Han satt på en liten mottagning i Drammen och undersökte patienter för bakteriell vaginos. Han var speciellt intresserad i just detta, med ett brinnande intresse för att hitta infektioner. Dålig lukt är mycket känsligt. Det är svårt att prata om helt enkelt. Det är inget man som patient gärna säger till sin doktor innan man blir undersökt. Och säger läkaren inget när han undersöker, är det väl så det skall lukta, tycker kvinnan och klagar inte. Men denna doktor hade fått näsa för detta och började att allt oftare titta i sitt mikroskop.
En mycket viktig sak
I Drammen hade han avtal både med trygdekontoret och med fylkeskommunen att han skulle erbjuda bra vård. Det kände han att han gjorde och noggrann som han var, fyllde han i alla papper till trygdekontoret.
När så den ena undersökningen efter den andra visar att det är farligt att ha bakteriell vaginos, blir han mer och mer övertygad att det han gör är rätt. På kvinnor som kommit för provocerad abort behandlar han bakteriell vaginos innan aborten. På så vis undviks infektion efter aborten. Den kan ju leda till att kvinnan får svårt att få barn senare och måste göra provrörsbefruktning.
Så han känner att han verkligen gjort en insats. Han hittar även bakteriell vaginos under graviditet, och att behandling kan förhindra att barnet föds för tidigt och slipper att vårdas på den mycket dyra neonatalavdelningen (1). Han börjar känna att han har hittat en mycket viktig sak som andra doktorer kanske inte riktigt har upptäckt ännu. Men det är ju så med medicinsk vetenskap; att sprida sådan kunskap, det tar tid.
Under vägs som han blir duktigare räknas han som expert och anlitas som föreläsare om bakteriell vaginos. Han blir gästprofessor och sitter med i expertmöten i Statens legemiddelverk och Läkemedelsverket i Sverige. Han bedriver forskning och ger råd till kollegorna om hur man skall göra för att hitta bakteriell vaginos. Jo, säger han, man skall undersöka alla. Det bästa är att titta i mikroskopet – och att undersöka så ofta som möjligt.
För högt bruk av mikroskopi
Så bestämmer sig trygdekontoret för att kontrollera hans läkarräkning. Han får ett brev om att trygdekontoret har kontrollerat läkarräkningar och funnit ett för högt bruk av mikroskopi. Som orsak till anmärkningen står det: «…leger ved organisering av sin virksomhet (…) folketrygden og andre ikke påføres unødige utgifter». Trygdekontoret påstår att han förorsakar onödiga utgifter vid att titta i mikroskopet. De tycker att de 72 % vaginalundersökningar som han gjort är för mycket och att han skall betala tillbaka 20 % av denna kostnad.
Doktorn som tror att det är ett misstag, skriver ett brev där han försöker förklara att han har blivit en mycket anlitad expert och att när han är ute och föreläser rekommenderar han alla att göra mikroskopiundersökningar. Han har alls inte försökt påföra onödiga utgifter.
Men det visar sig att det inte alls är ett litet misstag. Eftersom han överklagar får han ett brev om att nu måste han betala tillbaka 25 %! Och inte 20 % som tidigare. Visserligen är summan inte speciellt stor, kr 9 000 för två år – men ändå. Han känner sig trampad på tårna och blir ledsen.
Alla tycker vi att det är viktigt att när vi gör något bra skall det också kunna uppskattas. Här sitter någon på ett lokalt litet kontor och bestämmer att han har åsamkat samfundet onödiga kostnader. Ja, han hade ju bara sparat in ett par IVF-behandlingar och någon månads intensivvård på neonatalavdelningen!
Avslutning
Historien skulle ju kunna vara slut nu. Läkaren betalade tillbaka de kr 9 000. Så slutade han med att ha avtal med trygdekontoret och praxisen blev helt privat. Nu får patienterna betala en engångssumma som täcker allt han gör. Eftersom han var noggrann skrev han fortfarande upp hur ofta han tittade i mikroskopet. Under de tre åren som gått har frekvensen varit 75 – 87 %. Nu går det bra att göra mikroskopi så mycket som han vill utan att han gör något fel.
Eftersom det visat sig att det är bra att behandla alla gravida kvinnor så tidigt som möjligt, undrar han hur han nu skall kunna hjälpa även de kvinnorna. För merparten av läkarna är ju fortfarande anslutna till trygdekontoret. Om de skall undersöka för bakteriell vaginos, måste de ju göra undersökningen i lönndom. Annars kommer «store, stygga trygden» och klagar på läkarräkningarna. Og det är inte lätt. Vi är ju alla auktoritetsbundna och det är svårt att gå emot när någon säger att man inte får.
Ja, så sitter han där fortfarande i Drammen och undrar hur han bäst skall göra. Han kan fortsätta att hjälpa sina enskilda patienter men hoppas ibland på något under som gör att även han kan hjälpa andra. Ibland känns det bara för tungt, suckar han. Vem sa något om sista sovjetstaten?
