Optiker Tone E. Walbergs utmärkta inlägg stärker min uppfattning att ett antal bilförare – av hälsomässiga skäl – inte borde köra bil. Dessa problem existerar troligen inte endast i Finnmark och Oppland utan även i många andra regioner i Norge. Pga. bristande rutiner fångas dessa bilförare inte upp inom akut- eller primärsjukvården.
Min undersökning omfattade sjukdomsgruppen akut slagdrabbade. Men det finns troligen även många andra sjukdomsgrupper där körkortsfrågan missas inom akutsjukvården eller primärsjukvården, t ex demenssjukdomar. Slutligen, bilförare med exempelvis visusnedsättning pga. refraktionsfel kan med relativt enkla åtgärder, glasögonkorrektion, förbättra sitt visus om de kommer till optikers eller sjukvårdens kännedom.
Avdelingen for fysikalsk terapi och rehabilitering («rehab-avdelingen») i Helse Finnmark har haft några möten tillsammans med representanter för Statens vegvesen, politidistrikt och Fylkesmannen, bl.a. fylkeslege, i de tre nordligaste fylkena. Vi har kommit fram till att samarbetsrutinerna bör kunna förbättras. Men problemen är så pass generella att vi menar att en nationell översyn – mellan Statens helsetilsyn och Vegdirektoratet – bör komma till stånd.
Ett trafikmedicinskt centrum bör inrättas i varje fylke, i Finnmark exempelvis på «rehab-avdelingen» i Kirkenes. Förslagsvis bör samtliga slagpatienter undersökas på centret av ett tvärfackligt team 1 – 3 månader efter det akuta slagtillfället. Då kan behov av vidare rehabilitering kartläggas och adekvata åtgärder insättas. I denna undersökning bör även ingå en kartläggning av förmågan att köra bil. Men sådan kartläggning skall göras inte bara hos slagpatienter utan även hos andra utvalda sjukdomsgrupper. I teamet bör ingå synpedagog och neuropsykolog, bristvaror i norra Norge. Vill helseforetakene ge resurser till sådana centra?
«Rehab-avdelingen» i Kirkenes har sedan 1997 ett välfungerande tvärfackligt team för körkortsbedömningar (1). I teamet ingår rehabiliteringsläkare, ögonläkare, ergoterapeut och körskollärare. Eftersom patienterna kommer på remiss, är det dock ganska slumpartat vilka personer som blir kartlagda, vilket är en stor nackdel.
Walbergs förslag att optiker bör delta i tvärfackligt team vid körkortsbedömningar är utmärkt. Sådana team borde kunna inrättas inom t ex primärsjukvården. Slagpatienter är en ganska svårbedömd sjukdomsgrupp och bör nog första gången undersökas av ett team på «rehab-avdelingen». Men vid uppföljning av dessa patienter borde optiker kunna utnyttjas mycket mer än vad som sker idag.
