Øivind Heggestad beskriver i Tidsskriftet nr. 8/2009 en mycket frustrerande situation, där på grund av «normala» sköldkörtelprover thyreoidea felaktigt har frikänts under flera år (1). I stället har man ställt diagnos «depression» eller annat psykiatriskt tillstånd.
Vilka kriterier som i Heggestads fall lett till diagnosen hypothyreos framgår inte av hans insändare. I Sverige liksom i Norge är biokemiska variabler med TSH i spetsen helt avgörande; i närvaro av «normalt» TSH anses primär hypothyreos utesluten.
Allmän konsensus råder att dominerande orsak till störning av sköldkörtelfunktionen på våra breddgrader är autoimmun påverkan på körteln. I kroppens autoimmuna patologi ingår, utöver gängse biokemiska avvikelser, såväl serologiska som morfologiska manifestationer i form av förhöjda halter av autoantikroppar riktade mot komponenter i den egna sköldkörteln respektive invasion av aktiverade T-lymfocyter; det senare tillståndet påvisbart med direkt vävnadsundersökning genom finnålscytologisk (FNAC) teknik.
Vi har vid utredning av misstänkt underfunktion av sköldkörteln, utöver sedvanliga biokemiska och serologiska prover, sedan många år fokuserat på den autoimmuna aspekten av problemet genom tillägg av finnålscytologi. Erfarenheterna av betydelsen av finnålscytologi vid utredning av kroniskt trötta patienter har publicerats så långt tillbaka som 2001 (2, 3). Tillägg av finnålscytologi ger en uppfattning om autoimmun aktivitet, något som bidrar till en säkrare bedömning av patientens situation.
Finnålscytologi är allmänt ansedd som förstahandsundersökning vid förstorad sköldkörtel. Metoden är enligt vår erfarenhet väl lämpad även för att klarlägga morfologiska tecken på autoimmun påverkan på körteln (4). Med finnålscytologi har vi ett värdefullt komplement för diagnostik av hypothyreos vid oklara biokemiska och serologiska prover. Härmed förbättras förutsättningarna för snabbare och säkrare diagnos vid hypothyreos.
