Det låter försonligt när Elling Ulvestad i Tidsskriftet nr. 21/2013 vill försöka bygga broar mellan de två sidorna i «borreliastriden» (1), men jag tror det är lika meningslöst som att försöka få samsyn mellan strålskyddsmyndigheterna och de som anser sig drabbade av elöverkänslighet. Så vitt jag kan se är det bara den ena sidan som är villig att ta till sig vetenskapliga forskningsfynd.
Patienterna har självklart rätt att bli trodda när de beskriver symtom de upplever, men patienter är inte alltid skickade att avgöra vad orsaken till symtomen är. Vidare kan man lätt konstatera att de få läkare i Norge som diagnostiserar och behandlar «kronisk borrelia» i regel även förespråkar andra ovetenskapliga eller pseudovetenskapliga idéer (2).
Det vi med stor säkerhet vet, är att förlängd antibiotikabehandling inte leder till någon meningsfull förbättring, det har flera randomiserade studier visat (3). Det är därför obegripligt att Ulvestad kritiserar Helsetilsynet när de till slut agerar mot en läkare som inte vill ändra sin praxis trots att han uppenbarligen skadat minst en patient genom sådan långvarig antibiotikabehandling (4).
