Läkarvetenskapen har en lång och framgångsrik tradition av ett bio-medicinskt förhållningssätt.
Illustrasjonsfoto: Ole Kristian Losvik
För vetenskapen har strävan varit att reducera komplexa sjukdomstillstånd till något komplicerat och därmed möjligt att kliniskt hantera. Denna utveckling har varit mycket fruktbar och inneburit stora medicinska framsteg. Samtidigt har en professionell läkaridentitet vuxit fram som inte är lika funktionell för det ofta oklara, komplexa och relationella kvalitets- och förbättringsarbetet.
Forskning har visat att läkare har ett lägre engagemang i projekt som handlar om organisatoriska aspekter, såsom att utveckla arbetsprocesser t.ex. avdelningsronden. I en kvalitativ intervjustudie (1) med läkare från tre olika specialiteter framkom en ständig strävan efter att utvecklas och att vara till nytta, som centrala drivkrafter för läkares engagemang. Detta gällde för såväl patientarbete som utvecklingsarbete. Dessa två drivkrafter sammanstrålade i professionellt självförverkligande.
I en studie av internmedicinska läkares erfarenheter från en patient-centrerad och team-baserad avdelningsrond, framkom olika sätt att förstå sin medicinska praktik (2). De olika sätten kunde framförallt relateras till vilka arbetsuppgifter som den enskilde läkaren upplevde bidrog mest till professionellt självförverkligande. Den ena benämndes jag-perspektiv, en mer traditionell doktorsroll, med fokus på patientarbete och autonomi i relation till organisation och ledning. Det andra sättet benämndes vi-perspektiv, och där låg också fokus på patientarbete. Men samtidigt betonade dessa läkare att interaktion med patient och övriga vårdmedarbetare, liksom delaktighet i kvalitetsutveckling och förbättringsarbete, också bidrog till ökat professionellt självförverkligande.
Samhällets önskan eller krav på att göra vården mer patientfokuserad (3, 4) är viktig, men vare sig snabb eller enkel att genomföra. Studierna lyfter fram att läkare med ett vi-perspektiv har lättare att möta samhällets önskan om en mer inkluderande medicinsk praktik. Samtidigt visar resultaten att läkare med ett jag-perspektiv kan ha svårare för aktuell förändring då den utmanar deras professionella identitet.
Denna utmaning av professionell identitet behöver hanteras klokt och varsamt av chef/ledning, annars är det risk att det skapas onödigt och oönskat motstånd mot aktuell förändring.
