Huden hos den åldrande människan

Langerhans’ cell och immunfunktion

Langerhans’ cell, som har en antigenpresenterande funktion i epidermis, minskar i antal och funktion i solbelyst hud med ökande ålder men även i icke solbelyst hud. Förmågan att inducera ett allergiskt kontakteksem minskar, och att påvisa kontaktallergi med epikutantest kan ibland ta flera dagar i anspråk. Den gamla individen har också ett bristande T-cellssvar på grund av minskat antal T-celler och nedsatt T-cellsfunktion. I djurförsök har man kunnat eliminera den av åldrande försämrade T-cellsreaktiviteten via adult tymektomi.

Åldrande keratinocyter har sämre förmåga att producera cytokiner. Minskat hudinnehåll av interleukin-2, som inducerar T-cellsproliferation, leder till bristande cellulär immunitet. Ökad risk för karcinogenes i huden och ökad känslighet för hudinfektioner är några konsekvenser av åldrandet.

Keratinocyter

Epidermis utgörs av ett skiktat skivepitel. Keratinocyterna förnyas ständigt genom celldelning i basalcellslagret. Nybildningen minskar medan storleken ökar med ökande ålder. Försämrad sårläkning med ökande ålder beror bl a på minskad epidermopoes. Gränsen mellan epidermis och dermis planas ut, så att kontaktytan och kommunikationen mellan dessa två kompartment försämras. Filaggrin, som i epidermis svarar för bindning av keratinfilament, minskar med åtföljande torrhet och fjällning i huden. Epidermis’ vattenbindande kapacitet reduceras. Dess permeabilitet för kemikalier ökar. Minskad solexponering i kombination med minskad förmåga till syntes av vitamin D i huden hos gamla leder till osteomalaci.

Ultraviolett ljus skadar genomet (1, 2). Såväl hudens erytemspektrum (UVB) som längre våglängdsområden (UVA) har sådan effekt. Den viktigaste DNA-skadan orsakad av solljus uppkommer genom bildning av dimerer. Förmågan att reparera DNA är väsentlig för den levande organismen. Bristande förmåga till excisionsreparation leder till mutation. Mutationer av p53-tumörsuppressorgenen spelar stor roll vid UV-utlöst karcinogenes i huden, ledande till uppkomst av såväl skivepitelcancer som basalcellscancer. Reparationsmekanismer för DNA fungerar sämre med ökande ålder. Vid den ärftliga hudsjukdomen xeroderma pigmentosum är DNA-reparationen defekt, ledande till uppkomst av rikligt med hudcancer i solexponerad hud redan i unga år.

Melanocyter (fig 1)

Figur 1  Lentigo. Alle foto Morgan Carlsson

Melanocyter producerar melanin, som absorberar UV-ljus. Med ökande ålder minskar antalet melanocyter och därmed vårt skydd mot UV-ljus. Melanocyttätheten minskar i såväl solbelyst som icke solbelyst hud.

Ojämn pigmentering är ett vanligt fynd i åldrad hud. Lentigo (Figur 1) är en hyperpigmenterad makula, som ses på solexponerad hud i ansikte och på handryggar hos gamla. Histologiskt finner man en lokaliserad proliferation av melanocyter. Fläckvis depigmentering, hypomelanosis guttata idiopathica, är vanlig på underbenen. Antalet pigmentnevi minskar med ökande ålder efter en topp i 40-årsåldern.

Fibroblaster och kollagen

Fibroblaster minskar i antal, och deras produktion av kollagen reduceras. Kollagenbuntar fragmenteras och dermis blir mindre elastiskt och mera skört. Svårläkta sår och hematom uppkommer även efter lätta trauman. Grundsubstansen minskar i volym med ökande ålder. Man finner minskad mängd glukosaminoglykan i dermis, i synnerhet av hyaluronan. Kapillärtätheten i dermis minskar.

Mastceller

Antalet mastceller minskar sannolikt med ökande ålder, ledande till minskat histamininnehåll i huden. Histamin påverkar NK-cellers cytotoxicitet och antitumoreffekt (3), och ett minskat innehåll av histamin i huden kan vara en bidragande faktor till uppkomsten av hudcancer på äldre dagar. Degranulerade mastceller har observerats i dermis hos gamla, och degenerativa bindvävsförändringar i dermis kan orsakas av frisatt mastcellsproteas.

Svettkörtlar, talgkörtlar och apokrina körtlar

Ekkrina svettkörtlar minskar i antal, och svettproduktionen minskar. Talgkörtlarnas storlek och antal förändras inte, medan deras förmåga till sebumsekretion minskar. Apokrin körtelfunktion avtar.

Ändorgan för tryck

Pacinis och Meissners korpuskler, ändorgan som svarar för perception av tryck och lätt beröring, minskar successivt i antal med ökande ålder.

Hår och naglar

I hårbotten minskar antalet hårfolliklar med ökande ålder. Hårets anagena tillväxtfas förkortas. Proportionen folliklar i telogen fas, vilofas, ökar. Håravfall hos gamla människor är resultatet av ett samspel mellan genetiska faktorer, hormonella faktorer och åldersfaktorer. Vitt hår saknar melanocyter i hårfollikeln. Grått hår har i follikeln melanocyter med bristande funktion hos tyrosinas, det enzym som svarar för melaninsyntes.

Hos gamla personer ser man ofta gulaktiga, ogenomskinliga och dystrofiska naglar. Förändringarna orsakas av cirkulatoriska störningar i matrix. Onykogrypos orsakas av permanent matrixskada.

Morbus Paget (fig 2)

Figur 2  Morbus Paget

Morbus Paget är lokaliserad till areola mammae och omgivande hud och yttrar sig som ett kliande eksem med rodnad, papler och fjällning. Fläcken är en epidermal metastas från ett intraduktalt adenokarcinom. Histopatologiskt finner man stora, runda Pagetceller med stor kärna och klar cytoplasma.

Kaposis sarkom (fig 3)

Figur 3  Kaposis sarkom

Bland äldre drabbar tumören oftare män än kvinnor. Den debuterar på nedre extremiteterna, som regel på fötterna. Den kan starta som en blåskimrande makula eller en tumor av ett blåbärs storlek och färg. Tumören är malign och består av prolifererande endotelceller. Den kan sprida sig på djupet i extremiteten och orsaka avflödesrubbning med ödem som följd. Histopatologiskt ses prolifererande kapillärer, och i tumören har man funnit humant herpesvirus 8. Tumören kan avgränsas med magnetkamera (MRT), som ger en god vävnadskarakteristik. Den är känslig för fraktionerad strålbehandling.

Angiosarkom (fig 4)

Figur 4  Angiosarkom

Tumören uppkommer ofta i panna eller i hårbotten på personer över 60 års ålder. Huden över tumören är rodnad och ödematös med blödningar och ibland central nekros. Tumören är vid palpation mycket fast. Differentialdiagnostiskt övervägs erysipelas eller herpes zoster. Tumören är malign och föga strålkänslig. Behandlingsförsök med interferon, som har antiangiogen effekt, är lovande i synnerhet vid tidig diagnos.

Basaliom (fig 5 och 6)

Figur 5  Nodulärt besaliom

Denna tumör uppkommer i hud som exponerats för UV-ljus, såsom ansikte, men basaliom förekommer även på bålen. Tumören metastaserar inte men är lokalt destruerande. Den kan i ansiktet yttra sig som en nodulus täckt av atrofiskt och telangiektatiskt epidermis, ibland ulcererat ((Figur 5). I ansiktet förekommer även morfeabasaliom, som kan vara svåra att avgränsa och som kan invadera brosk och ben. De växer finkolvigt, har sklerotiskt stroma och recidiverar ofta. Dessa basaliom har en tumörgräns som ofta ligger sju till åtta millimeter utanför den kliniskt uppskattade gränsen, medan nodulära basaliom har en tumörgräns endast ett par millimeter utanför. Ytliga basaliom, som ses på bålen, har en pärlbandsliknande och skimrande kant (fig 6).

Figur 6  Ytligt basaliom

Patienter med ansiktsbasaliom, i synnerhet ögonlocksbasaliom och basaliom kring näsvingar, skall skickas till specialist för avgränsning och kirurgi. Ytliga basaliom på bålen behandlas med kyrettage och frysning/kirurgi. Fraktionerad strålbehandling kan för gamla patienter med avancerat och utbrett basaliom vara ett bättre alternativ än kirurgi.

Mb Bowen (fig 7)

Figur 7  Morbus Bowen

Mb Bowen är en atypisk skivepitelproliferation genom hela epidermis. Fläcken är rodnad och fjällande och ulcererar inte. Mb Bowen kan ses efter långtidsbehandling med ciklosporin. Genital Mb Bowen är associerad med onkogent humant papillomavirus (HPV-16). I Mb Bowen på händer har man med PCR-teknik (polymeraskedjereaktion) kunnat identifiera genitalt onkogent papillomavirus talande för autoinokulation från genitala kondylom.

Lentigo maligna (fig 8)

Figur 8  Lentigo maligna

Detta är en brunsvart makula i solskadad hud i ansiktet. I fläcken ses histopatologiskt atypiska melanocyter basalt i epidermis. Efter varierande tid, ibland flera år, övergår den långsamma horisontella tillväxtfasen i en vertikal tillväxtfas med invasion i dermis av maligna celler. Färgen mörknar och fläcken blir allt mera infiltrerad. Vi talar då om lentigo maligna-melanom.

Skivepitelcancer (fig 9)

Figur 9  Skivepitelcancer

Denna tumör utgår från keratinocyter i epidermis. Atypiska keratinocyter bryter igenom basalmembranet och invaderar dermis. Tumören uppkommer på solskadad hud, såsom på handryggar, underarmar och ansikte. Underläppen är en vanlig lokal. Induration är ett viktigt, tidigt fynd. Tumören är ofta på ytan verrukös och ulcererad. Den kan metastasera.

Organtransplanterade patienter med immunsuppression har en hög incidens av skivepitelcancer. Dessa patienter har även rikligt med virusvårtor, och humant papillomvirus är sannolikt involverat som kokarcinogen.

Skivepitelcancer behandlas kirurgiskt. Strålbehandling är också effektiv.

Aktinisk keratos (fig 10 och 11)

Figur 10  Aktinisk keratos

Multipla aktiniska keratoser kan ses på solbelyst hud, såsom handryggar och ansikte. Lesionen är ett par millimeter i diameter, fint hyperkeratotisk på ytan med enstaka telangiektasier. Histopatologiskt ses keratinocytatypi med mitos i nedre lagret av epidermis. Cornu cutaneum (hudhorn) kan stå på basen av en aktinisk keratos (Figur 11). Övergång i skivepitelcancer förekommer. En vanlig behandling är frysning med flytande kväve.

Figur 11  Cornu cutaneum (hudhorn)

Seborroisk vårta (fig 12)

Figur 12  Seborroisk vårta

Seborroisk vårta (verruca seborrhoica) är en benign tumör, som förekommer hos gamla. Tumören är en ansamling av omogna keratinocyter mellan basalcellslagret och epidermis’ yta. Fokal keratinisering ger upphov till karakteristiska horncystor. Melanocyter ger vårtan pigment.

Hudmetastaser (fig 13 och 14)

Figur 13  Hudmetastas, pankreascancer

Figur 14  Hudmetastas, ventrikelcancer

Sister Mary Joseph’s nodule är en till naveln metastaserande intraabdominell cancer oftast utgående från ventrikel, ovarium, kolon eller pankreas. Sister Mary Joseph, som ofta assisterade dr William Mayo när denne opererade vid Mayoklinikens kirurgiska avdelning, fann denna hudmetastas hos patienter med avancerad cancer och mycket dålig prognos. Hudmetastaser kan sitta även på bål och extremiteter. De uppträder som fasta, rodnade noduli, ibland med endast ett par veckors anamnes.

Stuckkeratos (fig 15)

Figur 15  Stuckkeratos

Stuckkeratoser är vita hyperkeratoser på underbenen, som är lätta att skrapa bort. De liknar seborroiska vårtor men saknar horncystor. Stuckkeratoser och hypomelanosis guttata idiopathica är karakteristiska hudförändringar på det åldrande underbenet.

Mycosis fungoides (fig 16)

Figur 16  Mycosis fungoides

Mycosis fungoides är ett kutant T-cellslymfom, som genomgår flera stadier från ytliga, eksematösa plack, infiltration, tumörer i hud till med åren spridning till inre organ, såsom lymfkörtlar, lever och lungor. Humant T-cellsleukemi/lymfomvirus-I (HTLV-I) har påvisats med PCR-teknik vid adult T-cellsleukemi. Inkompletta HTLV-I-provirussekvenser har påvisats även vid mycosis fungoides (4). Sjukdomen förekommer såväl tidigt i livet som på äldre dagar. Dominerande symtom är svår klåda. De maligna T-cellerna ansamlas i epidermis, s k epidermotropism. Diagnostiken bygger på klinik och histologi. Med PCR-teknik kan förekomst av rearrangemang i T-cellsreceptorgenen upptäckas med stor känslighet, vilket underlättar tidig diagnostik av T-cellslymfom. Monoklonalitet i T-cellsinfiltratet indikerar malignt lymfom. Sjukdomsprognosen avgörs helt av tidig diagnostik och behandling. Vi har funnit att tidigt insatt PUVA-behandling (psoralen och UVA-ljus) leder till komplett remission under många år.

Sézarys syndrom är den leukemiska formen av mycosis fungoides. En av våra patienter med Sézarys syndrom har efter flera år utvecklat en neurologisk sjukdomsbild som vid en HTLV-I-orsakad neuropati. Patienten har HTLV-I-antikroppar i blodet. HTLV-I-genom har kunnat identifieras såväl hos patienter med tropisk spastisk parapares som hos patienter med Sézarys syndrom (4).

Stjärnformade ärr (cicatrices stellatae) (fig 17)

Figur 17  Stjärnformade ärr

Efter 70 års ålder uppkommer lätt ulcerationer och hematom efter lindrigt trauma i hud som exponerats för solljus, såsom underarmar och handryggar. Såren läker som stjärnformade ärr. Symtomen är uttryck för epidermal atrofi och minskat dermalt bindvävsstöd.

Bullös pemfigoid (fig 18)

Figur 18  Bullös pemfigoid

Detta är den gamla människans blåssjukdom. Sjukdomen börjar med klåda, erytem och papler på extremiteter och bål veckor till månader innan blåseruptionen startar. Blåsorna uppkommer på erytematös hud, har vattenklart innehåll och kan bli upp till 7 – 8 cm i diameter. Mukosalesioner förekommer i munhålan men är inte obligata.

Sjukdomen är autoimmun, och IgG-antikroppar är riktade mot bullös pemfigoid-antigen i basalmembranzonen. Bullös pemfigoid-antigen svarar för adhesion mellan dermis och epidermis. Histopatologiskt finner man en subepidermal blåsa och under denna ett inflammatoriskt infiltrat innehållande bl a eosinofila granulocyter. Behandlingen betår i prednisolon per os, ofta i kombination med azatioprin.

Skabb (fig 19)

Figur 19  Skabb

Skabb (scabies) är en svår diagnos hos gamla. Klåda kan helt dominera utan att de för skabb så typiska djurinnehållande gångarna mellan fingrar och på handleder går att finna. På äldre patienter kan man som enda fynd vid skabb se gluteala noduli med liten djurinnehållande gång centralt. Inflammationen kring gångar och djur kan vara obetydlig på grund av försämrad cellulär immunitet hos gamla.

Psoriasis (fig 20)

Figur 20  Psoriasis

För en liten grupp psoriatiker debuterar hudsjukdomen i 50-årsåldern. Psoriasis karakteriseras av ett hyperproliferativt basalcellslager i epidermis, och en spontan förtunning av psoriasisplack kan ses hos gamla. Metotrexat, som är ett värdefullt läkemedel vid svår psoriasis, kan i mycket låg dos ha god effekt på gamla patienter.

Epiteliomatös hyperplasi (fig 21)

Figur 21  Epiteliomatös hyperplasi

Denna karakteristiska hudförändring uppkommer vid långdragna hypostatiska underbensödem med lymfödem, ofta kring bensår. Vanligen ses utbredda, verrukösa områden ventralt på underbenen. Kliniskt och histologiskt är skivepitelcancer en viktig differentialdiagnos. Bästa behandling är elastisk binda.

Mastocytos (fig 22)

Figur 22  Mastocytos

Sjukdomen tillhör de myeloproliferativa tillstånden (5). Patienterna har ett ökat antal mastceller i huden. En ökning av mastcellsantal i interna organ, såsom benmärg, skelett, mag–tarmkanal och lever, förekommer även. Sjukdomen, som debuterar i medelåldern med klåda, diarré, osteoporos och störd benmärgsfunktion, följer patienten upp i hög ålder. Osteoporos debuterar i medelåldern, ibland med multipla kotkompressioner som följd.

Bestämning av histaminets huvudmetabolit i urin ger en bra uppfattning om mastcellsmängden i kroppen och således också om mastcellssjukdomens utbredning. Hudmastocytos med klåda behandlas med PUVA (psoralen och UVA-ljus). Klådfrihet under lång tid kan också uppnås med intensivt, långvågigt UVA-ljus (UVA-1). Gastrointestinala symtom och märg- och skelettpåverkan behandlas med interferon.

Trots erfarenhet av PUVA-behandling av mastocytos under många år har jag inte sett premaligna och maligna hudförändringar i lika hög grad som vid andra ljusbehandlade hudsjukdomar. Med mikrodialysteknik har vi kunnat visa att mastocytospatienter har ökat histamininnehåll i huden, och den beskrivna, tumörskyddande effekten kan förklaras av histaminets gynnsamma påverkan på NK-cellens cytotoxicitet, se ovan (3).

Nekrotiserande vaskulit (fig 23)

Figur 23  Nekrotiserande vaskulit

Palpabel purpura, hemorragiska bullae och nekrotiska hudinfarkter med inflammatorisk periferi är karakteristiska kliniska tecken på nekrotiserande vaskulit på underbenen. En vanlig orsak hos gamla patienter är behandling med läkemedel, såsom furosemid och tiazider men även allopurinol och antiepileptika. Eruptionen är en inflammatorisk småkärlssjukdom och orsakas av en immunkomplexdeposition i huden. Röda blodkroppar i urinen och stigande serumkreatinin speglar immunkomplexdeposition i njurarna. Perorala steroider påverkar såväl hud- som njurvaskulit gynnsamt.