Slagstad refererar til en artikel av Bränström og Pachankis med data från Sverige (1). Den är helt ny och Tidsskriftets slutsats tyvärr för snabb. Det har varit en dramatisk ökning i antal barn och unga med könsdysfori i Sverige (och hela västvärlden) sista 7-8 åren. I Sverige är den närmast exponentiell (2). Parallellt med detta så har det varit en dramatisk ökning av självskada, ångest, depression, anorexi.

AJP artikeln ser på psykiskt vårdbehov i Sverige under året 2015 och tittar "bakåt" i tiden på de som opererats 2014, 2013, 2012 osv. Dom finner att desto längre tillbaka i tiden, dvs desto längre tid sen operation fram till 2015, desto mindre psykiska problem under 2015. De har inte tänkt på att vad de egentligen ser på är baklänges på kurvan över "minskande" psykiska problem. Det är en ofattbar miss, och det kommer självklart att bli starka reaktioner över att man inte ens diskuterar detta, eller avsaknaden av referens till "kontroll" i artikeln. Om man tar hänsyn till denna väl fastställda ökning av psykisk problematik under senare år så blir slutsatsen motsatt, om det inte hade varit för operationerna, så skulle de sett en en "fiktiv" minskning som var mycket tydlig.

För den minskning de ser, är uppenbart svag. Även utan någon som helst analys, är det bara en "topp" i hälsoproblem under månaderna före och efter operation ("perioperativt") som sen återgår till det allmänt känt väldigt höga psykiska vårdbehovet för personer med könsdysfori. Efter första toppen vid operation är det ingen statistiskt signifikant minskning alls för de tio åren.

Referanser:

1: Bränström R, Pachankis JE. Reduction in mental health treatment utilization among transgender individuals after gender-affirming surgeries: A total population study. Am J Psychiatry 2019.
2: Socialstyrelsen. Utvecklingen av diagnosen könsdysfori i Sverige. Juli 2017. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelk.... Lest 11.11.2019.