Old Drupal 7 Site

Asperger, nazistene og barna – historien om en diagnoses tilblivelse

Ketil Slagstad Om forfatteren

Kommentarer

(2)
Denne artikkelen ble publisert for mer enn 12 måneder siden, og vi har derfor stengt for nye kommentarer.
Mats Reimer
Om forfatteren

När jag läser Aspergers beskrivningar av sina begåvade patienter som inte passade in i skolan, då är det lätt att känna igen barn och ungdomar som man själv har mött. Det var därför Lorna Wing myntade Aspergers syndrom, det var en bra beskrivning på ett ännu idag igenkännbart kliniskt symtomkomplex. Hade Aspergers texter inte existerat hade hon kanske beskrivit syndromet och gett det ett annat namn. Språket och termerna präglar i viss mån vår tolkning av verkligheten, men det finns en verklighet som termerna beskriver. Det finns olika autismer, kalla dem vad ni vill. Att Asperger ses som en "manlig" form av autism är nog helt rimligt. En hypotes om bakgrunden till (vissa former av) autism är att testosteron påverkar fostrets hjärna att utvecklas i en mer "systematiserande" och mindre "empatiserande" riktning (1).

Litteratur:

1: Baron-Cohen, Simon. The extreme male brain theory of autism. Trends Cogn Sci; 2002 Jun;6(6):248-254. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1364661302019046

Merete Sandvig Hoel
Om forfatteren

En svært interessant artikkel. Undertegnede har en diagnose på Aspergers syndrom selv, og opplever gjennomgående at svært mange leger oppfatter denne diagnosen nettopp etter den biologiske "sykdoms"forklaring Asperger skal ha hatt. Håndteringen virker overhodet så lemfeldig, at jeg har begynt å lure på om en slik atferdssymptombeskrivende diagnose har livets rett i moderne medisin. 30-tallets medisin virker i hvert fall utdatert som grunnlag for noen diagnosesetting pr i dag. Særlig når barn og voksne med potensiell diagnose ikke utredes etter samme retningslinjer. Det virker faktisk meningsløst som voksen, å bli låst fast i en diagnose etter atferdssymptomer bygget på beskrivelser fra tre tiår før jeg ble født - beskrivelser som antakelig sier minst like mye om Hans Asperger selv, som dem han hadde som pasienter.